Om Caesar

Ibland så tror jag att den här diagnosen han har, bara är påhittad. Han är ju så himla "med" men ändå inte. Han är definitivt underskattad, jag tror det är det som gör det lite. Andra ser inte vad han kan, för han har inget intresse av att visa det.
Av nästan alla fall av autism och autismliknande tillstånd, så känns det som om vi har det lättare. Att Caesar är mindre autistisk (ja, jag vet man ska inte använda det ordet). Jag vet att det spelar in att han bara är drygt 2 år och 7 månader, bara en liten korv! Jag tror att många av dessa beteenden (i vissa fall då) kan förstärkas eftersom man inte ställer krav från början. Samma krav man ställer på "vanliga" barn. Om Caesar hade fått gå samma väg till bilen "för att han tycker om det", är det självklart att han kommer att få svårare att bryta mönster, även när det gäller andra saker. Det gäller att se vad som är intresse och vad som är, vi kan kalla det, tvångsmässiga rutiner. Upprepningar sker ofta. Man måste få dem att inse att det finns andra vägar att gå, som även dessa är rätt. Man ska inte säga att det inte spelar någon roll hur man gör, för att i fantasin förstå att man kan göra en sak på tusen olika sätt finns inte riktigt. Deras hjärnor är ofta väldigt strukturerade och allt stoppas i fack eller kategorier. På utbildningen hos Autismcenter för små barn fick vi se en film om en vuxen kvinna som berättade om sin autism. Hon kategoriserade oilka saker och rum med färger, rummen hade inte nödvändigtvis dessa färger utan det var bara i hennes huvud. Ett namn, ett sammanhang. Och om en sak som hon förknippat med en färg (tex diskborste i gult rum = gul sak) fördes samman med en annan färg (tex i badrummet som var blått), blev det kaos i hennes huvud. Men ju mer tiden gick såg hon samband mellan de olika sakerna.