Ibland när man träffar en person, så tycker man att man känner igen den så himla väl. Det skedde imorse på Korvens dagis.
En pappa är där och skolar in sin tvååring. Vi hälsar och kollar på varandra...
Han: "Jag känner igen dig"
Jag: "Jag känner igen dig också"
Vi (funderar): "hmmm"
Jag: "Du kanske känner Linda och Mats?"
Han: "Linda och Mats, hmmmm"
Jag: "Eller min karl, R"
Han: "Vad jobbar han med?"
Jag: "Data nånting, på Viasat"
Han: "Hmm, nää"
Jag: "Eller var kommer du ifrån, är du härifrån?"
Han: "Nä, har bott i Bromma"
Jag: "Hmmm"
Jag: "Du kanske har varit mycket på Ekerö, jag har jobbat där?"
Han: "Ja, jag har bott på ekerö. Ja nu känner jag igen dig"
Jag: "Ja, jag jobbade ju på macken där, Statoil"
Han: "Ja, precis!!! Hur är det?"
osv osv
Ibland är världen bra liten va.
måndag 16 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Haha... nej vad läckert! =D
Världen är skitliten.
Linda: Ja, konstigt alltså.
Vad glad ja blir att du tänker på mig :-)
När ses vi? Det har öppnat ett lekland mittemot mig. Kram linda
Linda (anonym): Jaa, jag såg det när vi var på bibblan i lördags. Tänkte på dig som har så nära dit. :) Är det bra tro? Kollade lite på nätet, men hittade inget.
Skicka en kommentar