Mig och bara mig

Namn: Veronica
Född: 17 november 1980
Bor: I en fyra i Täby (utanför Stockholm)
Status: Helst ryggläge, annars med sambo och numera två korvar. Caesar som föddes 17 juli 2006 och Lex som föddes 31 maj 2009.
Gillar: Glass och att måla

Föds gör ju alla på ett eller ett annat sätt och det gjordes även jag.
Som liten tyckte jag om att busa och fick en gång tvätta öronen på dagis. Varför, jo så var det när man inte lyssnade på samlingen. Min kompis hade många gånger fått tvätta öronen, men en gång räckte väl för mig! Kunde även vara rebellisk och rymma från fritids. Vi planerade dådet i snickarbon och min kompis fick skriva lappar till våra föräldrar, eftersom jag inte kunde skriva. Vi gick och plockade blommor som vi la i brevlådan hemma hos oss själva "Vi rymer blommor". Ingen tog väl detta riktigt på allvar, och min kompis gav upp rätt snabbt. Allt blev frid och fröjd.

När jag var på mitt första disco kom jag med i en danstävling. Jag var så fin med kjol och allt! Till på köpet kom jag till final med killen som gick i 3:e klass, Matthias. Han som jag var lite hemligt kär i. Och gissa vem som vann... Fick dansa tryckare och allt. Snacka om lycklig! Vad jag vann. Nä det kommer jag inte ihåg!

På högstadiet hade jag tappat lusten till skolan totalt. Ok, jag var där och gjorde det jag skulle, klassen var trots allt rätt schysst. Gillade mest bild och teknik, SO för Örjans skull (läraren). Annars var det rätt lugnt. Trodde bibliotikarien faktiskt hette bibblo ett tag. Åh just det. Datorerna började få Windows 3.1, modernt. Tog ett halvår att starta en dator. Min första salongsfylla får man ju inte glömma heller. Inte heller när mamma fick hämta mig och kompis vid Vretstorpsparken efter att polisen ringt hem. Ja det finns ju mindre att skämmas för. ;)

Att välja vad man ska läsa på gymnasiet är ju inte heller så lätt. Barn- och fritidsprogrammet kändes som ett bra val. Ett bra val när man inte bryr sig om skolan alltså. Att göra det man måste, men inte mer är en rätt svår balans. Att komma upp i tid till skolan på morgonen, visade sig inte vara min starka sida. Inte heller religionskunskap. Blev däremot intresserad av datorer (internet) och gjorde min första hemsida. Satt och chattade på rasterna. Maria i det fria är väl ett fint chattnamn?

Vad gör man efter gymnasiet?
Nä det visste inte jag heller förrän efter sommaren. Började på KPU eller APU, har glömt vad det hette nu. Ett program där man fick praktisera genom arbetsförmedlingen. Praktiserade lite i hemtjänsten vilket ledde till att jag sedan fick jobb på ett demesboende. Slog ihjäl nästan ett år där. Jobbet där ledde till att jag träffade brasseludret som lurade iväg mig på en semester till spanien i två veckor. Men smak för utlandet, stack jag iväg till motsatsen, nämligen Island för att jobba som aupair till 4 barn.

Det här kräver egentligen ett helt eget inlägg, men vi kan väl kort och gott säga att det var det bästa jag gjort. Fick med familjen resa över kontinenten till Kanada i två månader. Bo på lyxhotell, shoppa på Eaton mall och bada bubbelpool på taket av hotellet (på höghuset, skojar inte men över 15 våningar var det). Var uppe i CN-tower och vågade inte gå på glasgolvet. Skulle nog inte göra det idag heller. Fjant som jag är. Hur var Island då. Haha, jo det var fint det också. Passa barn, laga mat, bada barn, natta barn, shoppa, bada i utomhusbassänger (sund), festa, käka pizza, gå på teater.. Ungefär så kravlöst som det låter. Ja städa lite också såklart, men det var överkomligt det också.

Men efter nästan 1,5 år ville jag hem igen. Då var det dags att lämna Island för Hallsberg. Jobbade lite på dagis och acklimatiserade mig. Hade med mig en islänning som blev för hemsjuk och stack hem igen. Bäst var väl det. Under den sista tiden hade jag bestämt mig för att plugga lite igen. Hade nån vision om att bli arkitekt, men är man en slörumpa i skolan så blir det rätt svårt. Funderade också på ingenjör, så med det i sikte började jag läsa upp betygen på komvux. Sökte in på naturvetenskapligt basår och kom ut med betyg i matte, biologi, kemi, fysik och religionskunskap (ja om ni kommer ihåg vad jag sa tidigare om religion) och nya visioner. Nu hade jag blivit intresserad av biologi och lite av kemi. Matte låg nära hjärtat, men inte så nära så att jag gillade fysik. Fysik är väl det jag egentligen skulle vilja läsa, men jag orkar fan inte med all matte. Vem orkar skriva en tre rader lång formel för uträkning av nåt meningslöst moment av nåt slag. Inte den här personen som skriver så långa meningar utan punkt och komma i alla fall...

Å in på universitetet kom jag. Började på biologiprogrammet och träffade en massa sköna personer. Jag är väl vad man kan kalla en vit biolog som gillar labbet mer, men i början var vi ute i naturen när solen sken (och när det regnade, jag erkänner) när alla andra satt inne med huvudvärk i föreläsningssalarna. Då var det najs med stövlar och ryggsäck. Tänk jag som knappt ägde ett par skor man kunde gå normalt med. Efter ett år med biologi, var det dags för ett år med kemi. Då var jag lagom slapp och skrev omtenta på nästan varje tenta. Värdelöst! Men jag klarade mig i alla fall. Kemi var kul, men kanske inte riktigt min grej. Lite mer kemikalier och inte så mycket celler att misshandla.

Vad hände sen.. Jo under denna kemitid träffade jag ju Karln med det burriga håret. Efter knappt ett års bekantskap skaffade jag extrajobb i Stockholm och sökte in på Stockholms universitet. Vi flyttade ihop i en möglig liten etta mitt bland alla lyxvillor i självaste Danderyd. Jag fortsatte att läsa ett och ett halvt år till, när det plötsligt visade sig att något inte var som det skulle. Vi skulle ha bebis, eller det fanns en liten bebis i magen. Efter mycket funderingar hit och dit kunde vi ju inte tacka nej till detta härliga illamående och mysiga trötthet. Karln blev orolig över att vi aldrig skulle kunna äta ute, eftersom jag nästan spydde av matos. Jag passade på en halv termin och kom sedan igång igen nästa termin för att avsluta allt med lite barnafödande.

Detta var nu sommaren 2006 och jag hotade bebisen varje övertidsdag med indragen veckopeng. Efter en vecka lyssnade han äntligen och segade sig ut. Att föda barn var ingen vacker syn på nåt sätt. Den riktiga kärleken kom när man insåg att man inte skulle bli av med bebisen som fick namnet Caesar. Jaha då var man mamma och hade fött barn. Allt känns som förut, man var kanske bara lite harigare, smärttåligare, sömnfattigare och det enda intresset var om barnet växte så mycket som det borde. Stamkund hos barnavårdscentralen och i soffan med en unge dockad till tutten.. Oj oj..

Efter ett år av bebisgullande var soffan formad efter röven och jag redo att kasta mig in i skolan igen. Jag började lite lätt med att harva av immunologi, fysiologi och neurokemi, medan jag jobbade extra som en gris. Till sommaren, jobbade jag lite på skolan annars var jag ledig med min lilla Korv.

Till hösten, kastades allt om lite och jag tog ett års studieuppehåll (som visade sig bli lite förlängt). Passade på att jobba lite på dagis, när jag sedan upptäcker att nåt är lurt igen. En till bebis uppstår plötsligt. Kanske lite som Maria och Josef kände sig. Jag blir trött som en gris och orkar definitivt inte ta hand om 23 barn på dagiset. Får sluta med svansen mellan benen. Jag repar mig dock strax innan jul och känner mig rätt fräsch nu.

Magen svällde i takt med anklarna och vi bestämmer oss för att flytta några dagar innan beräknad bebisutgång. Med nöd och näppe hinner vi in i nya lägenheten innan lilla bebisen Lex bestämmer sig för att komma ut en tidig söndagsmorgon. Jaha, var det såhär jävla ont det gjorde, nu kommer jag ihåg. Den nya lilla bebisen som blir döpt till Dada av Caesar, visade sig vara en snäll och glad liten kille.
Eftersom vi vid det här laget bytt soffa, måste även den formas. För att tillfredsställa soffans behov börjar jag med mitt gamla intresse igen. Att måla.

To be continued