Strumpranden går liksom inte bort! Vattensvullen och fin!

Den här bloggen handlar om målning, mat, ungar och annat ytligt.
Jag som skriver här heter Veronica och är tillräckligt gammal för att ha två barn och en rynka vid vänstra sidan av ögat. Jag misstänker att den senare kom i samband med de tidigare nämnda. Fast på bilden ovan har jag nog ingen rynka. Jaja, skit i rynkan nu. Han på systemet sa att jag såg slät ut och skulle få visa leg i några år till. Slät? Nåja. Sa jag att jag hade två barn? Juli 2006 är min stora Caesar född. Maj 2009 var det Lex tur att komma ut (det var fan inte så lätt som jag fick det att låta nu). Caesar har blivit diagnostiserad med Autism, så jag kanske skriver lite om det också om andan faller på. :)
Kika in mina memoarer eller varför inte min blogger profil (inte för att det står nåt kul där men).
3 kommentarer:
Snyggt! Du får ha strumpor som kanske ger ett lite roligt mönster. Det piggar säkert upp ;-) Själv är jag helt randig på vaden efter stödstrumporna :-)
Magdalena: Haha, ja nätstrumpbyxor kanske ger ett fränare resultat?!?
Jag körde stödstrumpbyxor varje dag de sista månaderna den här gången, gillade inte varianten till knäna förra gången. Jättejobbigt att få på sig strumpbyxorna på morgonen, smidig som en höggravid är, men ingen vätska i benen...
Skicka en kommentar