Jag tror minsann att vi är på väg mot det stora utvecklingssprånget här hemma. En viss liten herre uppvisar gnälligheter och gillar icke att vara själv, komma till ro vid mat, sover kortare stunder, vill grejas med hela tiden. Det började lite i helgen (han är nu 10v och 2 dagar). Tack och lov började det inte under förra veckan då inskolningen var som intensivast.
Jag kommer väl ihåg när Caesar hade sitt "snart-3-månader-språng". Han som aldrig hade gnällt, började plötsligt bli otröstlig. Kunde skrika otröstligt i 30 min på kvällarna. Det enda som hjälpte var att hålla honom på ett speciellt sätt och gunga/gå med honom. Med facit i hand vet jag nu att han var övertrött efter att ha sovit otillräckligt under dagen.
Så om ni undrar vad jag gör, så gör jag förmodligen något av följande
Busar med honom
Bär honom
Tuttar honom
Söver honom
Det här med egentid kan man ha när de sover.. i 15-30 min.
tisdag 11 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, 12 veckorsfasen är jobbig... Jag märkte också tydligt att han blev lätt övertrött. Men det var ju inte lätt att få honom till att sova på dagarna heller. Men för Melvin var nästa fas ännu värre ;-) Den höll i sig mkt längre dessutom...
Magdalena: Ja, kommer ihåg det. De går nästan in i varandra de där. Gör allt som står i min makt för att få honom att sova på dagarna!
Skicka en kommentar