Caesars fösta dag på dagiset

Jag blir bara så paff!
Imorse när jag kom till dagis så var Caesars "inskolningskompisar" redan lämnade och mamman hade gått iväg. De är tvillingar och är nog bara drygt ett år. De har varit väldigt mammiga/pappiga så fort mamman/pappan varit utom synvinkel. Nu satt de alltså i varsin famn på fröknarna och var tysta (de hade varit ledsna i 10 min, men sen blivit tysta). Jag pratade med den ena och hon sa att hon skulle gå in och hämta en höftkudde, för han kunde nog bli kvar där ett tag.

Jag blir paff för att dom verkligen tänkt släpa runt på dom tills dom kände sig trygga. Inte det här med att släppa ner och tro att allt kan vara som vanligt och försöka distrahera, utan verkligen lyssna på barnet och introducera leksaker när det är redo.

Jag bli så glad, för att de verkligen lyssnar på barnen och låter dom finnas och ta plats. Planerar runt barnen. Bygger upp en relation liksom.
Jag blir så glad att det är här Caesar ska få gå. Att jag bytte dagis!

Caesar blev lite ledsen när jag skulle gå. Men jag tror att det har gått bra! Han har ju inte brytt sig om mig speciellt mycket de senaste dagarna på dagis. ;)