Jag känner mig så otrolig stressad. Psykiskt stressad.
Det tråkiga är ju att det märks på hela familjen. Jag måste få hinna landa lite, har inte hunnit med det ännu känner jag.
Lex tog jag till mig redan då jag höll i honom första gången, men rutinerna runt omkring är lite svårare. Caesar har reagerat ganska kraftigt om man lägger ihop två och två. Han är EXTREMT mammig och det är bara jag som gäller. Allt går liksom ut över mig.
Dessutom har han nytt dagis, jobbigt för honom och för mig med massa nya kontakter. Tur är att Caesar trivs väldigt bra och att hans resurs och de andra är så bra.
Han har börjat sin IBT-träning, vilket innebär träning med honom hemma 10 timmar per vecka. Avsätta ostörd tid är inte det lättaste. Behandlingsmöte en gång i veckan MED bebis i släptåg.
Vi har nyss flyttat och har fortfarande inte fått iordning allt. Ett av rummen här är det kaos i. Föräldragrupper och BVC-tider. J A G H I N N E R I N T E M E D.
måndag 14 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Förstår verkligen att det är tufft! Max skolades ju också in på nytt när Melvin var bara 6 veckor. Ta en sak i taget. En dag i taget. Det är inte hela världen om ni har det lite rörigt hemma. Gör det som känns viktigast för stunden och tänk inte i en massa måsten hela tiden. Landar gör man alltid till slut :-)
OJ ja det är klart att verkligheten hinner ikapp en emellanåt. En liten bebis tar ju tid att lära känna, och skapa rutiner för. Samtidigt som ni har en speciell 3-åring som behöver tid på sej att växa in sin storebrorsroll.
Din sambo har ingen chans att kunna ta ut lite pappaledigt de timmarna ni ska iväg?
Försök ta det lugnt. Du är super!
Kram
darling.. ska vi ta in på Spa så fort L är bortkopplad från dig som fodertillverkare? Vi kan nog slå ihop våra trötta hjärnor och få nåt bra av det... ta hand om dig bara. Puss Puss
Kanske snart dags för Supergranny att rycka in.. ;) ta en sak i taget och andas mellan varven..
Passa på att pusta ut medan C är på dagis.
C hade ju ALL uppmärksamhet innan Dada kom, nu har han hälften, det känns ju förstås..
Kramar.
Puss!
Skicka en kommentar