Hej och hå vad jag ser fram emot en natt med 15 ryckiga uppvaknande.
Daddos är i en utvecklingsfas och är extremt tuttig och svår att tillfredsställa stundvis. Eller nä inte extremt, där tog jag nog i lite för sakens skull. Men på kvällen och nu faktiskt natten kan han vakna och visa sitt missnöje. Han har inte skrikigt på natten sen han föddes, förutom de senaste nätterna nu då. Stackars liten. Handlar om max några minuter, men hemska sådana.
Imorgon är det friska tag och en tripp till autismcenter som vanligt.
tisdag 29 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
klart man skriker.. det är väl samma sak som för en annan då man bara vill vråla i den superlånga kön på Max...
Det är så härligt med dessa klängfaser... Den värsta för Melvin var den vid 15-19 veckor. Hua.
Skicka en kommentar