Idag känns det bättre. Lugnare. Caesar är på dagis och får leka med sin Lisa (hans resurs) och de andra. Får åka rutschkana, nästan 100 % uppmärksamhet, positiv stimulans, leka i sandlådan, sjunga, pyssla, springa, vara ute, tränas utan störande moment. De ger det jag vill, men inte klarar av med en bebis på höften. Jag är hemma och slipper oroa mig över att min lilla bebis får filtar över huvudet. Blir krypt över. Blir "klappad" på huvudet av storebror. Får leksaker slängda på sig. Kan bli gosad och lekt med, utan att någon blir avundsjuk och ovan nämnda saker sker. Nu sett från Lex sida (heter det Lexs eller bara Lex?).
Under en dag hinner man tänka oändligt många tankar. Kroppen reagerar negativt på vissa saker, och många bäckar små, som man brukar säga. Plötsligt visar kroppen stressymptom, gäller att hinna bromsa detta innan bieffektera kommer. Trötthet, depression, ont i bröstet. Jag vet, jag har haft dessa en gång.
Men den här stressen ligger över bröstet hela tiden. Jag försöker rannsaka mig själv för att känna upphovet...
Jag känner att jag inte kan ge mina barn det de behöver.
Under en dag hinner man tänka oändligt många tankar. Kroppen reagerar negativt på vissa saker, och många bäckar små, som man brukar säga. Plötsligt visar kroppen stressymptom, gäller att hinna bromsa detta innan bieffektera kommer. Trötthet, depression, ont i bröstet. Jag vet, jag har haft dessa en gång.
Men den här stressen ligger över bröstet hela tiden. Jag försöker rannsaka mig själv för att känna upphovet...
Jag känner att jag inte kan ge mina barn det de behöver.
3 kommentarer:
Puss igen! "det som inte dödar härdar?"
Vet du, den där 2barnschocken känner nog ALLA, och det tar olika lång tid innan man landar. Det är verkligen fruktansvärt att känna att man inte räcker till. Och det måste vara ännu värre för dig som har ett barn med lite speciella behov. Försök få så mycket hjälp som möjligt och kom på små trick och hjälpmedel som underlättar vardagen. För mig var det noggrann planering dagen innan och bärsjalen som minskade stressen väldigt mycket. Det kommer att vända, jag lovar! Mycket handlar också om att acceptera att det blir kaos ibland och att barnen faktiskt klarar sig fint ändå.
Cissi S: Tack gumman. Du har helt rätt.
Magdalena: Det som känns jobbigast är att känna att man inte kan hantera en stressig situation, utan att bli arg, stressad och allmänt otrevligt mot sina barn. Jag har tålamod, men inte hur länge som helst. Men jag måste måste måste ta det lugnt. Annars eskalerar det bara.
Tack för dina ord!
Skicka en kommentar