Den här lilla killen gillar att stå.
Dags att sänka spjälsängen tänker ni nu...
Men det är väl onödigt om man aldrig har sovit i den. ;)
måndag 11 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om Veronica
Den här bloggen handlar om målning, mat, ungar och annat ytligt.
Jag som skriver här heter Veronica och är tillräckligt gammal för att ha två barn och en rynka vid vänstra sidan av ögat. Jag misstänker att den senare kom i samband med de tidigare nämnda. Fast på bilden ovan har jag nog ingen rynka. Jaja, skit i rynkan nu. Han på systemet sa att jag såg slät ut och skulle få visa leg i några år till. Slät? Nåja. Sa jag att jag hade två barn? Juli 2006 är min stora Caesar född. Maj 2009 var det Lex tur att komma ut (det var fan inte så lätt som jag fick det att låta nu). Caesar har blivit diagnostiserad med Autism, så jag kanske skriver lite om det också om andan faller på. :)
Kika in mina memoarer eller varför inte min blogger profil (inte för att det står nåt kul där men).
Läser just nu
Fyrvaktaren - Camilla Läckberg (ljudbok)
Min Bokhylla
Titta in i min bokhylla och se vilka böcker jag har och har läst
5 kommentarer:
Så duktig liten kille!!
Ja, riktigt mobil och kryper mellan rummen här. ;)
Haha! Aldrig? Vår lillfis har faktiskt sovit i sin på dagen några gånger, fast det var ett tag sen... Men nu har den stått obäddad i över en vecka utan att nån orkat engagera sig :-D
Vad duktig han är förresten :-)
Och så ser jag att han också lärt sig detta med att smajla upp sig på begäran =) Så sött!
Magdalena: Ja, det är såå bekvämt när man ammar. Men tänkte köra igång med att sova i den på dagtid snart. Jobbigt att man måste sänka den innan han ens sovit i den hehe.
Haha, han har en sån där "kolla vad jag är frän, mamma"-min.
Skicka en kommentar