Nu är vi hemma igen. Dags att ta hand om en gigantisk hög med packning.
Lex sover sin skönhetssömn. Min lilla krypare håller på och fränar sig med att ställa sig överallt. Inte riktigt dags ännu tycker jag. Gillar hans lilla huvud utan blåmärken.
Caesar trasslade på vägen till dagis, men jag behöll lugnet även fast jag var tvungen att bära honom en bit för att överhuvudtaget komma fram (i tid).
onsdag 20 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Välkomna hem :-) Ja, med andra barnet är det inte lika kul när de gör framsteg, för man vet lite mer om följderna ;-)
Skicka en kommentar